Amortera eller spara — vad ska den extra tusenlappen göra?

Ett lyxproblem — men ett riktigt problem

Låt oss börja med att säga det uppenbara: om du står inför det här valet har du redan gjort mycket rätt. Räkningarna är betalda, bufferten finns, och det blir pengar över. Men valet är verkligt, för de två alternativen beter sig helt olika, och skillnaden över femton, tjugo år kan räknas i hundratusentals kronor.

Amortering är en garanterad avkastning

Varje extra tusenlapp du amorterar slipper du betala ränta på. För alltid. Det gör amortering till något ovanligt: en helt riskfri avkastning, exakt lika stor som din bolåneränta. Är räntan 3,5 procent ”tjänar” varje amorterad krona 3,5 procent om året, garanterat.

Fast inte riktigt. Ränteavdraget ger dig tillbaka 30 procent av räntekostnaden på skatten (upp till 100 000 kr i räntekostnad per år). Räntan du slipper är alltså i praktiken bara 70 procent av den nominella. 3,5 procent blir 2,45. Det är den siffran sparandet ska jämföras med.

Sparande förväntas ge mer — betoning på förväntas

Ett brett aktiesparande har historiskt gett runt 7 procent om året i genomsnitt. Det är klart mer än 2,45, och därför visar kalkylatorn oftast en rejäl fördel för sparandet på långa horisonter. Men genomsnittet gömmer resan: enskilda år på minus 30 procent förekommer, och det finns tioårsperioder då börsen knappt gått framåt alls. Amorteringens 2,45 procent kommer varje år, utan undantag. Sparandets 7 är ett snitt du får hoppas på.

Det är alltså inte en jämförelse mellan bra och dåligt, utan mellan säkert och förväntat. Vilket som väger tyngst är delvis en fråga om personlighet, inte bara matematik.

Det kalkylatorn inte ser

• Bufferten kommer först. Amorterade pengar sitter fast i väggarna. De går inte att ta ut när kylskåpet går sönder. Bygg klart bufferten innan du väljer väg för överskottet.
• Amorteringskravet bestämmer en del åt dig. Beroende på belåningsgrad och inkomst kan du behöva amortera 1–3 procent av lånet per år ändå. Extra amortering kan dessutom sänka din belåningsgrad förbi en gräns så att själva kravet minskar, en bonus som inte syns i kalkylen.
• Skatten på sparandet. Kalkylatorn räknar före skatt. På ett ISK betalar du en årlig schablonskatt, vilket naggar på sparandets försprång, men äter sällan upp det helt på lång sikt.
• Räntan kan ändras. Dagens bolåneränta är inte morgondagens. Blir räntan högre lönar sig amortering mer, blir den lägre drar sparandet ifrån. Eftersom ingen vet åt vilket håll det svänger är det sällan klokt att satsa allt på ett kort.
• Nattsömnen. Vissa sover bättre med mindre skulder än med ett stort sparande, och det är inte irrationellt. Snittavkastningen tillfaller nämligen bara den som orkar sitta still genom nedgångarna. Den som säljer i panik när börsen faller som mest låser i stället in förlusten och missar återhämtningen som brukar följa. Vet du med dig att du skulle få kalla fötter ett riktigt dåligt börsår är amorteringens garanterade avkastning ofta det klokare valet.

Det vanligaste svaret är ofta det klokaste: både och

Valet är inte binärt. En helt vanlig lösning är att dela överskottet: en del extra på lånet, en del i månadssparande. Du får en garanterad grundavkastning, en förväntad uppsida och en belåningsgrad som sjunker stadigt, och du slipper ha haft helt fel oavsett vad räntor och börs hittar på. Det viktiga är inte att pricka den optimala fördelningen. Det viktiga är att tusenlappen får ett jobb, varje månad.